Storslagna vyer och orörd natur
– precis utanför dörren
I Storlien är det är lätt att bli ett med naturen. Vart du än näsan vänder finns stigar och spår som leder dig ut i det orörda, milsvida och vackra. Och här trivs såklart inte bara människan – här trivs även en mångfald av fjällvärldens alla djur och växter.
Storliens fågelskyddsområde
Storliens fågelskyddsområde är en populär plats för fågelskådare. Här finns goda chanser att få se bläsand, kricka, alfågel, gråhäger, trana, ljungpipare, brushane, enkelbeckasin, småspov, gluttsnäppa, smalnäbbad simsnäppa, silvertärna, gök, gulärla, bergfink, gråsiska och blåhake. Blåhaken kallas fjällens näktergal för att den sjunger så vackert. Bland rovfåglarna i området är stenfalken den vanligaste.
Även uppe på Skurdalshöjden kan du se en hel del fågelarter, till exempel kärrsnäppa, fjällabb, jorduggla, blåhake och lappsparv. Skurudalshöjden är också känd för att vara en dubbelbeckasinspelplats.
1 maj –31 juli är det tillträdesförbud utanför den markerade leden i fågelskyddsområdet, för att fåglarna ska få vara i fred med sina ungar.
Skurudalshöjden – blomsterfjället
Det är inte utan anledning som Skurudalshöjden kallas blomsterfjället. Här finns bland annat ett tiotal olika orkidéarter, som den vackra Fjällbruden, Jungfru Marie nycklar och Grönyxne/Grönkulla. Längs stigarna finns också Stjärnbräcka, Lappljung, Rosling, Rosenbinka, Vitsippsranunkel, Gullspira, Fjällglim och många fler. Leta rätt på en fjällflora och ge dig ut på upptäcktsfärd.
Ernstkumlet och
Vindarnas tempel
Du som verkligen vill insupa Storliens fantastiska vyer ska besöka utsiktsplatserna Ernstkumlet och Vindarnas Tempel uppe på Skurudalshöjden. Ernstkumlet är döpt efter dr Ernst Westerlund som ordinerade sina patienter att bära upp en sten till den här platsen, förutsatt att de var friska nog att orka det.
Vindarnas tempel ligger högst upp på kalfjället, bara några hundra meter från norska gränsen. Längs gångstigen upp finns gott om vilobänkar och skyltar som markerar intressanta örter. Turen är cirka sex kilometer.
Fjällbjörken
Något som verkligen utmärker fjällmiljön är de knotiga, sneda fjällbjörkarna. Man kan verkligen se hur de har anpassat sig för att stå emot det karga klimatet. Fjällbjörken är en underart till glasbjörken och kan ses som ett mellanting mellan träd och buske. Stammens form och utseende påverkas av snödjupet i området. En mindre släktning till fjällbjörken är dvärgbjörken, som slingrar sig längs marken och lyser vackert röd om hösten.
Björken har stor betydelse i den samiska kulturen och har i princip använts till allt. Näver fungerar som fuktskydd och isolering på kåtor och det innersta tunna lagret kan användas som plåster. Björkriset lägg på kåtans golv för att skapa en mjuk och isolerande matta. Björken är också utgångspunkt för den samiska slöjden och av den skapas kosor, kistor, skålar och knivar.
De vilda djuren
Älg, lodjur, järv och bäver. Alla dessa vilda djur lever sida vid sida med oss människor här i Storliens fjällvärld. De flesta av dem håller sig helst på behörigt avstånd, men har du riktig tur kan du skymta någon av dem i snåren eller ute på vidderna. Lutar du huvudet bakåt kan du få syn på falk, hökuggla, berguv, kungsörn och till och med en havsörn.
Ett betydligt mindre vilt djur är fjällämmeln. Det är en smågrinig men söt filur som gärna skäller ut vandrare som kommer i dess väg. Vissa år, så kallade lämmelår, dyker de upp i mängder.
Ripan
Både sommar och vinter kan du se ripan. Under sommarhalvåret har den en rödbrun fjäderdräkt och under vintern är den vit, med undantag för stjärtfjädrarna som är svarta längst ut. Under vårvintern sitter fågeln gärna på stenhällar som har värmts upp av solen.
Blomsterstigens bänkar
Den som ger sig ut på en vandring längs Blomsterstigen kommer snart märka att det finns gott om bänkar att sitta på – för att vila trötta ben eller för att bara njuta av utsikten.
Det var Dr Westerlund, han med luftturisterna, som åren 1888–1921 lät uppföra bänkar längs stigarna på Skurudalshöjden. Doktorn ordinerade sina patienter att gå till en viss bänk, beroende på dagsform. Alla bänkar fick sitt eget namn, här till höger listar vi några av dem.
Slitna bänkar har under åren ersatts av nya, men målet är att de ska stå på sin ursprungliga plats och behålla sitt namn. Efter Dr Westerlunds tid är det Blomsterstigens vänner som har satt ut nya bänkar.
Stenen i Grönan dal
Stenen i Grönan dal
På en fjällhed cirka fem kilometer norr om Storlien står en märklig skiffersten. Stenen står på en karg, öppen fjällhed vid Skurdalssjön, nära Skurdalsröset. Den är ungefär en meter hög och triangelformad och den släta ytan innehåller en mängd streck.
Stenen är uppställd längs en gammal färdled mot Skurdalsporten, där pilgrimer under medeltiden passerade på vägen mot Nidaros, och har gett upphov till flera sägner. När fick stenen sina märkliga inskriptioner och hade de något särskilt syfte?
Under lång tid trodde man att det var en runsten, och att strecken alltså var runor, men en runkunnig person som passerade konstaterade att inristningarna var något helt annat. Ristningarna påminner om de tecken som går att se på samernas nåjdtrummor, därför finns det teorier om att de skulle kunna vara kopplade till den samiska kulturen. Kanske har stenen fungerat som en sejte (samisk kultplats) där offer gjorts till gudomliga makter? Kopplad till stenen finns också en sägen som säger att de ristade tecknen innehåller en spådom om Sveriges framtida öden. Enligt profetian kommer landets undergång att visa sig genom att Stenen i Grönan dal stjälps omkull.
Utöver de svårtolkade strecken har stenen under seklernas gång försetts med inristade bokstäver och bomärken av besökare som velat lämna egna spår. Detta ”klotter” verkar till största delen ha tillkommit under 1600-talet.
Var rädd om naturens ungar
– håll hunden kopplad
Under tiden 1 mars till 20 augusti måste du hålla din hund under extra stor uppsikt när ni är ute i naturen – för att skydda våra fåglar, renar och andra däggdjur under den mest känsliga tiden när de får sina ungar.
